hejdå 6AB, domhär 4 åren & i några fall 7 åren har varit sjukt blandade.
både skratt & tårar.
jag har inte alltid älskat denna klassen, men det har verkligen gått från & till.
ena dagen har man tyckt att man går i en humoristisk klass med underbara människor, andra dagen har man varit så sjukt sur & besviken (HAHAH vissa i klassen fattar..) på några.
men i största allmänhet har vi varit en go klass asså.
Vi är grymma, och vi får aldrig tappa kontakten!
Det är först nu, typ 2 dagar innan skolavslutningen som jag har börjat fatta att jag kanske gillar denna klassen.
Men så har det varit för många,
det har blivit någon konstig stämning på något sätt, vi ska ju liksom splittras.
Det klart, det kommer bli jobbigt, men alla säger ''klart att jag inte kommer gråta på skolavslutningen, snarare v glädje isf'' så kände jag också, framtill typ idag, vet inte riktigt vilken tid, men jag fick bara en känsla, en sånhär klass kommer jag aldrig mer att få gå i.
Kommer aldrig att gå i samma klass som vissa av dom här igen.
Det kommer bli lite svårare än jag trodde, men jag ska inte gråta.
Facebook finns ju liksom HAHA, nejmen, man kan ju liksom ses?
Det är inte så att bara för att man går i samma klass så kan man inte träffas.
Så är det ju verkligen inte.
Men det kommer kännas så konstigt på någe vis.
Att bara komma till en annan skola, okej, mina närmaste kompisar kommer med mig dit, men ändå.
Dom andra då?
Putts upp till N.H, eller vadå?
Tur att man bor nära den skolan, fast jag kommer nog inte gå och hälsa på där, men ändå. Känns liksom lite skönt att veta att dom inte flyttar till Australien ;)
Vi har delat så sjukt mycket, ni kommer alltid finnas i mitt hjärta. (okej, det lät konstigt, men ni fattar)
haha,

6AB, tack för tiden som jag har gått med er, ni betyder faktiskt oerhört mycket, även fast man inte tänker på det.

/patricia :)